Efter mycket om och men
"- Vi kan tyvärr inte anlända till Göteborgs central då hela tågtrafiken för tillfället står stilla.
Detta på grund av att en person befinner sig på rälsen, och vi väntar nu på att polisen ska komma och föra bort personen i fråga."
Ja, en mer rafflande start på kvällen är väl svårt att få.
Känslan i våra kroppar var just då, för tillfället, kör över den tokiga människan , vi är sena.
Men det är ju fel att tänka så har jag hört.
Fann, en utöver det vanliga, skojig bild på tåget.
Slutdestinationen blev till slut nådd.
Eftersom varken jag och Loveeisa har tidspassning som den vassaste egenskapen i lådan, dök vi upp på Topshop 3600 sekunder för sent.
Och som väntat hade vi missat det lilla mingel-snackset. Men akta dig för att vara girig, jag fick iallafall en vatten och fröken Orest fick chans att fylla magsäcken med en fhysalis.(physalis?)
Strosade omkring länge och väl, men kände att jag hade en liten brist av fokusering. Mycket ovanligt då det kommer till shopping må jag säga. Håller jag på att dra på mig nåt?!
Denna bag fick en liten kärleksförklaring innan jag gick...
Men efter mycket om och men och många provrumsminuter senare traskade vi nöjda och belåtna mot utgången.
En liten rolig anekdot; En liten bonus för kvällen var att alla som handlade något i butiken skulle få en goodie-bag, som det brukar te sig.
Loveeeisa och jag var nog de sista i butiken och hon betalar före mig. Och DÄR tog den sista bagen slut :) höhö!
Men hur som haver envisades hon med att jag skulle få med mig någon form av hårprodukt ur hennes. Gölligt Loveeisa!
Våra händer bar sedan hem både det ena och det andra till Borås.
Och jag måste bara få ge lite credd till mig själv, fröken Gahm, som i vanliga fall lider av syndromet "shopaholic", som under denna kväll inte handlade för handlandets skull.
Kan det ha något att göra med införandet av budget?!
Är hur som helst mycket nöjd med garderobens nyförvärv.
Beyond retro och Topshop
Synes inte så bra men byxorna är i grå stentvätt ungefär. Väldigt trevliga för ögat.
Men historian slutar inte där kära vänner.
På buss 100 var det ruskigt nära att utbryta någon form av fysiskt våld.
Bakomliggande orsak- Flicka i 15-22 års åldern skriker när hon pratar i telefon.
Hela vägen till Borås.
1 timme.
Medelåldersman får nog och höjer rösten mot flickan.
Flickan höjer rösten tillbaka, och det utbryter en hejdundrande diskussion.
Ni vet ju hur det känns, när man blir lite rädd men ändå att det är spännande på samma gång.
Och vi som hade front row.
Slutligen skulle jag vilja tacka den bättre hälften för en kalasbra afton!
