Pokémon

Fick den mest märkliga, men samtidigt väldigt smickrande, definitionen på mig själv häromdagen.
Vi gick ut i sluskvädret och jag ansåg mig själv se ut som en förvuxen 12-åring.
Men det tyckte inte Felicia.

Hon ansåg mig vara något i stil med en pokémon.
- Du är jättesöt, och sen under jackan har du en massa muskler och är jättestark.
Precis som en pokémon!

höhö


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0