Min dag idag idag..



Idag har jag varit lite kluven. Ska jag skratta? Eller ska jag gråta?
Så jag gjorde lite både och.

Anledning till gråten:
För en kvinna i sina bästa år är det tidigt att ta sig till bussen som går kl. 09.15. Men här fanns inte tid för någon kompromiss. Jag skulle befinna mig på lektion i Borås 13.00 och bussens ankomst enligt plan var 12.30.
Jag vet, det kan tyckas godtroget att spela med endast 30 minuters marginal, men då jag blåögt litade på bussbolaget (Sw*bus*) var jag inte det minsta orolig.
Inte förens vi kom till Jönköping...
  Fram till dess var det ca 3 människor på bussen, sådär svenskt urspridda.
Men nu drog helvetet lös. För nu skulle ALLA med. Och självklart fick inte ALLA plats.
Och den förbenade extrabussen tyckte det var lagom att dyka upp efter 40 minuter.
Redan här ligger jag risigt till, men lever fortfarande på hoppet.

Sen gick det utför. I en kortversion kan man säga: bilkrock och vägarbete.

Anledningen till att jag ändå skrattade:
Ni vet ju hur folk blir när det uppstår lite "tumult". Vi börjar prata med varandra.
Och jag var inklämd bredvid en göteborgare i 50-årsåldern som envisades med att prata även då jag mycket tydligt hade lurar i öronen. Så tillslut drar jag ut dom och faller in i samtalet, som börjar med att han säger; " Det är inte jag som luktar, det är han framför. Han har luktat och snarkat hela vägen från Västervik. Jag är så in i trött på den äckliga idioten".
Haha tänker jag. Och mycket riktigt märker jag en obehaglig doft och världens obehagligaste snarkning.

Sen gick resten av resan åt till att tillsammans med denna okända man smida diverse mordplaner för personen i fråga.
Sånt tycker jag är kul.



När jag sen tillslut kom av hade jag givetvis missat lektionen och gick genom staden lite lagom bitter.
Helt plötsligt ränner massa poliser omkring runt mig med walkie-talkies och grejer, en polisbil gör jordens insladdning på torget och jag drar mig undan lite nyfiket.
Vet fortfarande inte vad som hänt men visst var det spännande! Banken var omringad!
Så då tyckte jag det var läge att leka paparazzi.
Sen gick jag hem.

Ikväll har jag ÄNTLIGEN tränat första gången på en och en halv vecka. Frisk och kry. Och jag är helt salig! Skulle jag kunna skulle jag nog bo på gymmet ett tag.

(och här kom visst näst intill en självbiografi)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0