Promenix

Powerwalkade mina första timmar av dygnet.
Härligt att traska sig runt den välkända vretarundan.



Det är ändå märkligt hur man funkar ibland.
På hela den rundan som jag gick finns det ungefär ett husområde med ett par hus.
Under hela promenaden fylls mina örongångar av diverse musik, och precis när jag går förbi dessa hus, då, då tycker min kropp att det är dags att börja sjunga. Högt.
Säkert skojigt för de som hörde. Men det är mer regel än undantag att jag blir lite småskraj för mig själv nuförtiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0